ELIN

Ey!

Nu är allting klart, eller näst intill i alla fall, klänningen är kirrad och presenterna inslagna Det enda som återstår är att knyta band i rosorna och skriva kort. Studenten har kommit att bli ganska hypad nu på senaste. Presenter hit och dit, sprit och tårar. Men jag gillar det, ibland ska man inte göra som man borde. Ibland är det bäst så. Synd att man går i tvåan dårå, men jag har i alla fall något att se fram emot. Nästa år lär bli grymt!

Var på brorsans skolavslutning idag, och tro det eller ej, men han var inte iklädd mjukisbyxor. Grabben börjar bli stor, börjar gymnasiet nästa år. Hur som helst, när jag stod där i kyrkan kom jag att minnas min enga skolavslutning i tian. Det var en bra kväll, vi rökte cigarr och kände oss sådär busigt vuxna. Men shit, så mycket jag lipade den sommardagen, har jag nog aldrig gjort. Mina tårkörtlar arbetade arbetade outtröttligt i timmar. Inte för att jag gillade min klass så himla mycket, eller för att jag trivdes så superbra på Helena. Utan det var mer vetskapen om att nu kommer jag aldrig att få vara med om det här igen, saker kommer aldrig att bli som de var. Avslut är något av det absolut jobbigaste som finns. Imorgon kommer bli en tuff dag, borde skaffat mig en vattenfast maskara.

Imorgon åker även Mimmi till Spanien, eller ja, tidigt på lördag. Det är första gången vi är ifrån varandra under längre period än en vecka någonsin. Alltså sedan den där höstdagen 2006 när det enda jag visste var att Mimmi var tjejen med orange lockigt hår som Vinky sagt var snäll. Henne skulle jag hålla mig till. Sagt och gjort! Nu kommer vi inte att ses på hela två veckor. Men äh, lite saknad har väl ingen dött av? Jag tror att det bara är nyttigt. 

 
En fin sommartradition?!