ELIN

Helo!

Idag har, till skillnad från gårdagen, varit en aning mer händelserik. Först tog mamma och jag en tripp till maxi, eller Elins Esplanad som det numera heter. Till skillnad från större delen av skövdes befolkning gillar jag det nya namnet. Elinsss, det klingar fint. Visst gör det? En ny, enorm snurrentré hade de satt in också. Jag blev glad som en feåring i en godisfabrik, äntligen händer det något spännande!

Vid lunchtid blev jag upphämtad av Oliver och Ella, vi skulle åka och lyssna på Mimmi när hon spelade cello. En resa som borde tagit cirka en halvtimme, men tog närmare en hel, eftersom vi körde en aning fel. Vem visste att man åker genom Tibro när man ska till Karlsborg och inte genom Hjo. Jag menar, båda ligger ju vid vattnet. Så efter en tripp över den vackra, blommande västgötabygden samt ett antal varv i Hjo-rondellen var vi äntligen framme. Forsvik visade sig vara ett mysigt litet samhälle vid Götakanal och jag stormtrivdes direkt. I ett imponerande tegelhus hölls konserten, som vi faktiskt han se en hel del av. Det var vackert, fioler och celli (som jag lärt mig att det heter i plural) var de representerade intrumenten. Höjdpunkten var den sista låten, signaturmelodin till Pirates of the Carribean, den var pampig. Eller strålande som jag hörde många yttra. Det är ett användbart ord som borde utnyttjas oftare. När konserten var över, tog vi en fika i solskenet och kände av band-camp stämningen. Det var inte så farligt som jag trodde, men det kan ju förstås bero på att medelåldern knappt var moppemogen. Mätta och belåtna packade vi in oss sälva och megacellon i Olivers minibil och begav oss mot närmaste badplats. Det var kallt i vattnet, olidligt kallt, och jag vägrade bada. Mimmi var så klart först i, sedan Oliver, sedan Ella. Efter lite övertaling gav jag mig till sist och fick känna på Dantes helvete. Det var skönt när man vande sig, men innan alltså. Fy tusan! Jag förstår inte vad som hänt med mig, när jag var liten och tjock kunde jag bada var som helst. Även i en isvak om det inte fanns något annat. Badkruka är vad man gått och blivit, det är inget jag är stolt över, men så är det. Rena och fräsha trängde vi in oss i bilen ännu en gång. Det blev en rolig hemfärd då vi först och främst var tvugna att hitta bensin. Vi gjorde det i Mölltorp, där vi även köpte glass. Resten av resan gick smärtfritt, nästan i alla fall, och uttryck som "hur lett kan du bre, mimmi?" myntades.


Mitt resesällskap, Mimmi & hennes cellokompanjon Nils.


Mongo-Mimmi, men oj vad jag tycker om henne!

I Skövde kom vi på att AIK spelade, och istället för att åka hem, stydre vi mot södermalm och bevittnade andra halvlek. Gratis inträde gynnar ju annars. På matchen träffade vi kändisar som vink, sofia och denise med flera, och vi hade trevligt. Ett trevligt resultat blev det också 2-0 innebar aiks första seger i serien iår. En härlig match och en härlig dag!

God natt!