Torsdag

Ni hao!

Så säger man hej på kinesiska, fyndgt va? Det lärde jag mig igår på projektredovisningsdagen. En riktgt lyckad dag tycker jag, alla treor var grymt duktiga och proffesionella på redovisningarna (de som jag såg iaf) Det märktes att det lagts ned en hel del jobb. Jag måste bara passa på att säga att jag är imponerad av Igor som redovisade själv inför säkert 150 pers. Aldrig i livet att jag hade vågat det, hade skitit ned mig. Creds till han för tusan! Skönt att man fick sluta lite tidigare också. Det är inte alltid man är hemma vid tre inte! På kvällen laddade Mimmi och jag inför nationella idag med att hyra film, Heartbreak Kid tror jag den hette. Den var bra, men lång, så vi kollade inte klart. Allt som allt en bra dag!

Att se film med både engelsk text och tal skulle visa sig vara en bra idé. Det kändes faktiskt riktigt bra på nationella imorse. Nu kommer det säkert gå åt helvete bara för att jag säger det, men skit samma! Vi får väl se, skulle sitta fint med ett mvg annars. Håll en tumme åt mig är ni snälla! Resten av dagen var lugn, kunde motstå frestelsen att blogga på svenskan och vi tog en lååång bensträckare från matten. Ibland får man vara busig. Efter skolan gick Elino och jag till Willys och köpte godis, sedan skildes våra vägar åt. Hon skulle till sina hemtrakter utåt landet och jag hade planerat en eftermiddag på körskolan med datafrågor. Jag mådde illa av godiset direkt, och teorin vettitusan hur det kommer gå med. Jag och bilar går inte riktigt ihop. Men det är inte hela världen, det löser sig.

Nu kom jag precis hem från träningen, och det var en jäkla träning alltså! Först styrka, sedan intervaller, 12 st 70-20 och sedan vanlig träning på det. Det är väl ganska typiskt mig att säga såhär, men jag tyckte faktiskt att det var skönt att springa. Jag kände mig som en riktig kenyan när jag sprang där. Ibland behövs det ett riktigt svinigt pass för att komma igång. Vi har ju inga matcher i helgen heller så..

Jag har funderat en hel del på fotbollen på senaste. Ska jag vara ärlig tycker jag inte att det är så roligt lägre. Jag vet inte riktigt varför men det kan bero på att det har varit så pass mycket nu på senaste. Både i fotbollen med lagkapten och allt och i skolan. Men sedan tänker jag, att vad är jag om jag inte har fotbollen? Det har liksom varit en del av mig så länge jag kan minnas. Men vi får se hur det blir. Att de planerar en London-resa i höst gynnar ju helt klart fotbollens fortsatta existens i mitt liv.

Nu borde jag sova, godnatt! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0