ELIN

Jag får en så otroligt märklig känsla när jag hör den här låten. Nostalgi, gamla minnen som väcks till liv, Italien 2005. Det var en galen, men ändå så totalt underbar resa. Främmande människor, nya upplevelser, erfarenheter, vänner. Att för en kort period leva ett helt annat liv, i någon annans hem, tillsammans med en okänd familj, att upptäcka en ny kultur, utmana sig själv, testa sina gränser och tänja dem. En känsla av frihet.

Jag minns den vackra staden, förväntningarna, de sena kvällarna, den första baccardin, intrigerna, megasuperduperfesten hos Ambrosini vars trädgård är större än boulonger, alla fantastiska italienare, Maggie och hennes pappa, griskylskåpet, kvällen hos Stizzo, romantik, när vi gick vilse i ett översvämmat Venedig och tappade bort 600 spänn, Gardaland, tårar, rafting, mat och även avsaknad av mat... 

Listan kan göras oändlig, det är svårt att sätta ord på en av de häftigaste upplevelserna i sitt liv. Få minnen sitter så inpräntade i min hjärna som dessa. Det var ingen vanlig utbytesresa, vi kom varandra väldigt nära, svenskar och italienare. Jag kommer ihåg att när vi skiljdes åt för sista gången här i Sverige gjorde det så otroligt ont. Det kändes som en liten,liten del av mig lossade och följde med bussen ned till Verona. Det gick ju över efter ett tag, men har ändå gjort ett stort intryck på mig. Någon gång hoppas jag att jag kan åka tillbaks, det måste jag!

Ska se efter om jag kan rota fram några gamla kort att visa, det vore roligt! Inte sant?