ELIN

Idag har jag labbat och tagit en promenad i solskenet,
jag lever som i en bubbla av harmoni,
det är fantastiskt hur härligt livet kan vara ibland!

Jag får en så otroligt märklig känsla när jag hör den här låten. Nostalgi, gamla minnen som väcks till liv, Italien 2005. Det var en galen, men ändå så totalt underbar resa. Främmande människor, nya upplevelser, erfarenheter, vänner. Att för en kort period leva ett helt annat liv, i någon annans hem, tillsammans med en okänd familj, att upptäcka en ny kultur, utmana sig själv, testa sina gränser och tänja dem. En känsla av frihet.

Jag minns den vackra staden, förväntningarna, de sena kvällarna, den första baccardin, intrigerna, megasuperduperfesten hos Ambrosini vars trädgård är större än boulonger, alla fantastiska italienare, Maggie och hennes pappa, griskylskåpet, kvällen hos Stizzo, romantik, när vi gick vilse i ett översvämmat Venedig och tappade bort 600 spänn, Gardaland, tårar, rafting, mat och även avsaknad av mat... 

Listan kan göras oändlig, det är svårt att sätta ord på en av de häftigaste upplevelserna i sitt liv. Få minnen sitter så inpräntade i min hjärna som dessa. Det var ingen vanlig utbytesresa, vi kom varandra väldigt nära, svenskar och italienare. Jag kommer ihåg att när vi skiljdes åt för sista gången här i Sverige gjorde det så otroligt ont. Det kändes som en liten,liten del av mig lossade och följde med bussen ned till Verona. Det gick ju över efter ett tag, men har ändå gjort ett stort intryck på mig. Någon gång hoppas jag att jag kan åka tillbaks, det måste jag!

Ska se efter om jag kan rota fram några gamla kort att visa, det vore roligt! Inte sant? 

Bruna löv,
Regntunga moln,
Mörker,
Isande vindar,
Gåshud, 
Vore det inte för att jag får spränga grejer idag, hade jag nästan varit deprimerad!

Försökte mig på en liten snitsig inledning i rubriken där. Vad tycks? Hur som helst, nyss hemkommen från en riktigt trevlig kväll är jag. Det var på tiden att Rebban och jag tog tag i firandet av våra kära vänner. Att Vickan fyllde år i juli och Mimmi i september säger väl en hel del. Vill du veta vad vi gjorde? Jo, vi satte dem på tåget för en tripp en och en halv timme västerut. Först var planerna att vi skulle gå på bio, den stora, relativt nybyggda. Bergakungen heter den va? Tyvärr var västtrafik precis så inkompetenta som de brukar vara, så vi kom fram närmare en halvtimme senare än planerat. Fast inte lipade vi ihop för det, utan slog oss ned på en helmysig restaurang. Vi åt god mat, pratade balklänningar och massa strunt. Exakt så som det ska vara. Det går bra nu!

så trött är jag. Trött på allt. Jag vill ta studenten och komma härifrån nu!

jag har nämligen hunnit med i stort sett allt jag planerat att göra. Det är inte ofta det händer! I urval har jag engagerat mig i skolan, biffat till mig ordentligt på Nautilus och slagit två flugor i en smäll genom pluggfika med Mimmi. Dock hann jag inte med dagens viktigaste, present till brorsan. Plutten fyller sexton imorgon. Aja, han köper ändå aldrig något till mig, tänkte jag och tog ut en hundralapp. Funderar på att göra ett pizza-presentkort eller liknande. I'm the giftmaster!

God natt! 

Få har någon som helst chans när han med nitisk envishet spottar ur sig anklagelser och sylvassa kommentarer snabbare än Carl fläker upp armen på kemin. Han ger sig helt enkelt inte, han är en ettrig liten jäkel den där Sverker Olofsson. Dessutom anser han att min familj är dålig, vi sopsorterar inte.

Läs min blogg istället, jag springer på minst lika många möten som hon. Tredje inom loppet av en vecka idag, inte dåligt va? Dock är jag tveksam till om jag kan täcka övriga tomrum. I mitt liv existerar främst plugg, lite mer plugg och ännu mer plugg. Inte lika glamouröst och intressant, men äh vafan, som Christine skulle sagt!

Jag lider av kronisk beslutsångest. Fotboll eller inte fotboll? Matte eller inte matte? Tänka efter eller bara leva? Just nu känns det som jag lever i något av ett mellanland, med lite av varje fast utan någon riktig struktur. Jag önskar ibland att det fanns någon som bestämde åt mig, som sade sakta i backarna nu Elin, eller kör på, det här blir bra! Fast vad vore livet utan fri vilja och egna beslut egentligen? Kanske är det lika bra att hoppa och chansa på att landa rätt. Jag håller mig varje fall till mitt eviga motto; det löser sig, på ett eller annat sätt.

Otroligt vacker låt av en av världens bästa sångerskor!

Tack för mig

Ikväll är det vi, James Blunt & jag alltså. Han är den enda jag kan lyssna på när jag pluggar. Denna vecka är det matte E han hjälper mig igenom. Har prov på fredag och jag kan väl säga såhär, att jag har en hel del kvar att jobba på. Men det är nog inga problem, det har ju alltid löst sig förr! Annars har jag en skön känsla inför den kommande veckan. Det känns så himla befriande att ha ett litet uppehåll från fotbollen. Dock svider det en aning att tacka nej när Falköpings KIK ringer, men jag hinner inte. I vissa fall går skolan helt enkelt före. Tragiskt, men sant. 

Ha en fin kväll!  

Jisses vilket sällskap,
jisses vilken dans,
jisses vilken kväll!