ELIN

Så var man alltså hemma igen då. Jag har ännu inte luskat ut om det är något positivt eller negativt, men som med allt annat här i världen är det antagligen bådadera. Vad jag vet är att jag har haft det jäkligt bra och lärt mig hur mycket som helst, framför allt om Kambodja. Ett fantastiskt land med hemsk historia. Visste du att det för inte mindre än 25 år sedan skedde ett systematiskt folkmord i kommunismens namn, då närmare två miljoner människor fick sätta livet till? Det hade jag ingen aning om i alla fall. Och det skrämmande är att dåtiden faktiskt trodde att Kambodja var ett välmående och fungerande land. Fasader. Det får mig att tänka på Nordkorea, eller Zimbawe. Något som fascinerar mig är hur ett folk med ett sådant hemskt och inte allt för avlägset förflutet, kan vara så otroligt öppet och trevligt. Maken till positiva människor har jag aldrig träffat! Vi har mycket att lära här i Sverige.

Även Thailand var riktigt bra, eller mer skönt. Vi gjorde inte så mycket. Var på stranden, käkade och kollade på film. Inte så spännande men, helt klart nödvändigt!
 








Det här är min resa i väldigt stora drag, men fler bilder kommer. Se det som ett löfte!

Ändlöst mörker,
Smygande depression,
Läxhögar,
Rinnande näsa,
Slask fryser fötterna som inifrån,
Mulet, grått, regn,
Kyla.
Det gör inget så länge 4000 kr omfamnar mig!

Idag har jag lidit av en ovanlig åkomma, förödande för min skoleffektivitet. Jag har träningsvärk i armhålorna. I armhålorna! Hur i hela friden lyckas man med något sådant?! Jag menar, har man ens några muskler där? Det gör ont typ när jag sträcker armarna uppåt.

Min simpla gissning är att det hela beror på omlagda träningsvanor. Förut tränade jag ju fotboll ungefär fyra gånger i veckan, numer tränar jag oftare på Natulilus. Ja, nu kom jag på det! Det är på grund av pilatespasset igår såklart. Där snackar vi helt andra muskelgrupper än fotboll. Men ändå, har du någonsin sett en person med biffiga armhålor? Typ så den måste gå med armarna i 90 graders vinkel och ha sönderklippta ärmar för en enormt svällande armhålsmuskel? Hör av dig till mig i så fall. Det vore roligt att se. Annars måste det finnas en annan förklaring.

Nej, nu måste jag bestämt sova. Matte E prov imorgon lockar...   

Frustration. Ja, det är nog det enda riktigt passande ordet för vad jag känner just nu. Om två veckor skulle vi åka till Kambodja och Thailand, så var det tänkt i alla fall. Nu är det minst sagt osäkert. Händer det inget under de närmaste dagarna måste vi helt enkelt avboka resan eller hitta någon annanstans att åka. Men försök hitta någon någolunda rolig treveckorsresa så får du se. Det bästa som finns tillgängligt är typ två veckor, valfritt ställe i Thailand. Eller kanske Vietnam? Där bajsar de på stranden, det låter spännande. Men det är inte samma sak! Jag hatar att bli besviken och behöva tänka om. När det gäller sådant här är jag jäkligt trångsynt, är jag inställd på något ska det fanimig bli så. Kunde inte demonstranterna välja någon annan tidpunkt, eller för den delen, plats? Ja, invadera Phuket istället. Det vore en bra lösning. 

Nu är det tyvärr så att jag varken styr över världsordingen eller Solresor. Det finns inget jag kan göra, annat än att finna mig i situationen. Sätter man det i ett annat perspektiv; så vem är jag att gnälla över att jag inte får åka tre veckor till Kambodja och Thailand när andra knappt ens kommer till Stockholm. Fy Elin, du är bortskämd! 

Men snälla, låt mig få vara bitter ett tag till i alla fall! Det känns så rätt.

Jag vill passa på att på ett ytterst opersonligt vis önska både John och Johanna grattis på födelsedagarna. I Johns fall en dag för sent, men whatevah. Två flugor i en smäll, den du!

Jag säger så här, det var så fucking jälla roligt! That's it. Mer behöver jag inte säga. Men jag kan lägga in en bild på Erik, som är alldeles för full, och min arm..

Tre veckor kvar nu... Det ska bli så in i bänken skönt att komma ifrån mörkret, kylan och framförallt plugget. Kambodja/Thailand i tre veckor slår allt vad julfirande och nyår heter! Typ... Jag vet ju proceduren, har faktiskt upprepat den 18 år i rad nu. Omväxling förnöjer sägs det. Självklart kommer jag sakna mycket här hemma. Det tror jag i alla fall, fast jag har en förmåga att tirvas alldelles utmärkt på precis den platsen jag befinner mig för stunden. Kanske kommer jag inte vilja åka hem igen? Jo, jag måste ju åka hem och ta studenten i alla fall. Sedan är jag fri att göra precis det jag vill! Underbara tanke...

Ångest?
Not!
Kom igen, det här blir kul